Ett år. Ett fruktansvärt år på så många sätt. Just nu befinner jag mig på andra sidan jordklotet. Allt känns som en dröm. Livet här, livet hemma. Tiden på sjukhuset. Allt bara flyter ihop till en seg dimma och man vet inte vad som är sant. Vad som är mitt liv. Men faktum är att alltihop är mitt liv! Även om det känns overkligt. Ensamt. Glädjefyllt. Meningslöst. Meningsfullt. Smärtsamt. Allt är det delar av mitt liv. Så även Jonas. Och jag bär hans minnen med mig lika väl som jag sveper in mig i hans manchester united handduk när jag går upp från badet!
Vi älskade lejonkungen. Såg ett citat därifrån idag jag skickar med ikväll